Tar det aldrig slut - tydligen inte...
När jag skall lämna mitt kontor för att transportera mig till Stockholms Central börjar karusellen.
Som vanligt är hemresedagen lätt speedad på kontoret då man ska hinna med att vara produktiv, vara tillgänglig för hastigt påkomna möten av folk som gillar att jaga i 11,9:e timmen (ibland även i 12,1:a och ibland med ännu större "minushorisonter") med saker som aldrig skulle behöva hamna i den sitsen, uppdatera chefen om aktiviteter mm mm...
Dock lyckas jag komma ner till busshållplatsen i god tid - utan att bete sig som en hund som jagar ett fordon i brist på bättre sysselsättningar. Det hade man ju inget för - till slut när man tittar på klockan för förtonde gången inser man: Shit - nu skulle bussen varit framme på Älvsjö station och pendeltåget som skall frakta mig och trunken till Centralen går om fem minuter och här står jag fortfarande på ruta ett. Tio minuters bussresa därifrån!
Då fick jag faktiskt nytta av den fullständigt (i surfningshänseende) värdelösa WAP-funktionen i nallen genom att gå in på SL's webbplats för att sondera terrängen och söka nya alternativ. Härligt det går ett annat tåg framme på Stockholms C 14:06 - nio minuter innan X2K avgår. Lite stressigt men görligt. Bussen ankommer till ruta ett exakt tio minuter efter utsatt tid. Trafikolycka var tydligen orsaken till förseningen. Härligt nu hinner jag med det andra tåget. Kliver på och sträcker fram min förköpsbiljett. Chauffören säger: "Gå in - jag har inte stämpeln uppe!" Då var jag bara tvungen att slå ett snabbt getöga om han hade kommit ihåg ratten - det hade han.
Snabbspolning >>>
Framme på Älvsjö station och har passerat spärrvakten (nu satt stämpeln där) intet ont anande om vad som komma skall. Tittar upp mot stationens motsvarighet till jumbotron - den elektroniska tavlan med trafikinformation. Läser från vänster till höger: "13:58 Bålsta Spår 4 14:14". Blir fullkomligt iskall. Där det står 14:14 - där får det inte stå något! Det är ny planerad ankomsttid och X2K till Sillstryparbältet går 14:15.
Känslan av frustration och nästan desperation börjar kännas - tar det aldrig slut...
Efter en kort andhämtning för att tänka klart kliver jag fram till spärrvakten och frågar -
1. Har ni någon form av resegaranti? (Ja - blankett tas emot)
2. Var finns taxistationen? (Rakt nedanför).
Knallar tillbaka samma väg som jag gick från bussen för att "greppa en bulle". Under promenaden undrar jag stilla om jag kommer behöva ringa efter en och hur lång tid tar det?! När jag får syn på taxistationen åker en därifrån och det finns ingen mer taxi där - pulsen ökar och jag kör ett radarspan över torget för att se om det kanske är några på intågande men inte. Drar ytterligare span och när jag vrider tillbaka huvudet mot taxistationen så står en där. Vart kom den ifrån? Luftlandsättning?! Skönt...
Under taxiresan får jag reda på orsakerna till den verkan jag fått stå ut med - vilken jäkla cirkus - av den mycket trevliga chauffören som lugnt och tryggt kalkylerade hur han skulle hinna till Centralen från en av Stockholms södra förorter på knappt tio minuter. Vi är framme sju minuter senare och lika många minuter innan tåget ska gå. Godbless! Dessutom utan idiotkörning - han kunde sta'n kan man säga!!! En sådan måste man ge en fet dricks.
Snabbspolning >>>
När man kliver ombord på tåget möts man av en kvinnlig tågvärd som får Stefan & Kristers rollkaraktärer att verka som om de är hämtade från begåvningsreserven. Trevlig men ack så flipprig. Efter tag börjar det slamra något grymt från det lilla pentryt där de huserar – något har fastnat. Efter ytterligare några tag kommer manlig stabil tågvärd farande som en furie från en annan vagn till undsättning för att hjälpa den andra tågvärden att sluta slamra. När han kommer fram till pentryt säger han något med en högljudd stämma som fortsätter under hela tiden han finns i ”vår” vagn (tills efter serveringen). Denna stämma är raka motsatsen till hur karln ser ut – Babsan låter som en maskulin grovjobbare i en jämförelse. Jag bryter ihop (inombords) av garv utav den fullständiga avsaknaden av synk mellan bild och ljud. Slamrandet slutar med ett stort sjuhelsikes brak och med ljudet som lät som brickor med saker på rasar ut. Serveringsvagnen måste ha kilat fast på ”parkeringsplatsen” och dörren flugit upp när den bestämde sig för att ge upp motståndet. Då tänkte man – skönt så slipper man äta på resan…
När det är dags för biljettviseringen sker detta med en metod som påminner om en höna som pickar upp frön som bonden slängt ut. Avsaknaden av struktur var total. Bryter ihop igen (inombords).
Sedan är det dags för serveringen – man tänkte ”ve och fasa” med slammerkonserten och biljettviseringen i färskt minne. Det blev värre!!!
Någon hade beställt något speciellt pga. allergi, 1:a klass Plus-resenärer skall få varm mat, normala 1:a klassare (jag) skall få kallskuret och Just Nu 1:a klassare skall bli utan. Det var ett fruktansvärt dribblande med brickor och inte brickor. Ett under att alla till slut fick det som de skulle ha.
När tågvärden (den kvinnliga) kommer till sektionen jag sitter vid (fyrsätes) räcks brickor till mina grannar, bröd delas ut och jag tänkte mitt kommer väl. Men nej – då sätter hon av till nästa rad. Jag utbrister då ”Ursäkta – min mat då?!” och får till svar ”Nä – du åker ju på JustNu-biljett”. ”Nej du – jag åker med årskort!”, svarar jag och efter ett återuppvisande av kortet tillhandahålls födan.
Till saken hör är att vid biljettviseringen går de med lista där de prickar av vilken biljettyp som sitter på vilken plats – just för detta ändamål (på denna resa till vilken nytta?) – och årskortet är alltid som en normal 1:a-klass biljett oavsett hur sent du bokar… Tar det aldrig slut!?
Under serveringen kommer en resenär med neurosedynskada gående i gången mot den kvinnliga tågvärden för att passera. Tågvärden tappar koncepten helt av synen av hans korta armar. När hon skall säga något till honom (typ varsågod) får hon den största tuppen i halsen någonsin – det lät som om man trampade på en sådan där pipleksak som hundar lattjar med. Stackars bägge två! Nu var det dock kört för min del – fick kämpa emot med all energi för att inte brista ut i ett offentligt asgarv över alla irriterande, konstiga och komiska händelser, som denna resa hade burit med sig hittills. Lyckades – men mina grannar tittade lite undrande på mig över min konstiga ansiktsfärg…
Nu var det läge att avskärma sig från omgivningen med att plugga in lurarna och lyssna på tågets radio med fotbolls-VM som mål. Ett utrop kom i högtalarna som även hörs i lurarna – när detta är klart laddade man upp för att lyssna på VM. Men icke – det var stentyst på alla kanalerna. Jag iddes inte kontakta tågvärden för att fråga om de kunde sätta på radion – då hade vi väl spårat ur också…
Så det fick bli MP3-spelaren istället där jag hade laddat in gladtechno á la Scooter och melankolins kungar the Smiths (vilken salig blandning). Första låten som går igång är en Smiths-låt och inte vilken som helst – There Is A Light That Never Goes Out. Tack så hemskt mycket Morrisey - detta får bara inte gälla denna dagen… Ler lätt åt det hela och börjar skriva ihop detta…
/JJ
Fotnoter - About hardfacts
X2K - det "fordon" som får köra snabbast på marknivå i Sverige.
Eken - ett mycket gammalt smeknamn på vår kungliga huvudstad. Läste i en tidning där en läsare hade skrivit in och frågat var det kommer ifrån - i svaret fanns det så många olika alternativ så det hade varit bättre av journalisten att svara kort "Vet inte!".
Götet - kanske lika gammalt som dock måste härröra från att man ville spara på bokstäver.
"Minushorisont" - ungefär som att nu äta den kaka som lämnade det kroppsliga systemet för 2-3 timmar sedan.
Hund-jagar-fordon-syndromet - Finns verkligen detta eller existerar det bara i filmer och serietidningar?! Har aldrig sett någon...
Förtonde - fler gånger än man orkar räkna efter.
Nalle - telefonkiosk i fickan (på senare tid även i snöre runt halsen). Denna lilla sak som alla klarade sig utan innan senare delen av 1990-talet. Idag behöver vissa (kanske många) ett terapisamtal om man inte kan komma i kontakt med varandra nu.
Trafikolycka - Vad förvånad man blir med tanke på att det är dagen före en av de mest trafikintensiva helgerna i Sverige - Midsommar! Att de aldrig lär sig.
Jumbotron - en sorts TV som kan titta på från fyra olika håll på idrottsevenemang (företrädesvis hockey).
Sillstryparbältet - sillstrypning är en stor hobby på den västra sidan av landet.
"greppa en bulle" - Stockholmsslang för att ta en taxi
Stefan & Krister – buskisgalningar från det djupaste av Halland
Babsan – ett rosa virus som ingen vet om vilken kromosom som vann matchen